i morse lämnade vi barnen på dagis som vanligt vid 9.
sen tog vi bilen in till högdalen, jag va hos mamma medans roger va på arbetsinterjuv.
och så ringde natta, vi prata en hel del.
vi träffas kanske inte varje dag eller pratar så ofta, men vi vet vart vi har varandra och när det väl gäller så finns vi för varandra. det känns så otroligt bra.
folk i min omgivning är fan dom bästa.
dom peppar mig, dom bryr sig, dom lyssnar,dom finns där,dom ger mig styrka, dom ger mig otroligt mycke kärlek.
utan er hade jag aldrig klarat mig igenom det här.